kvarn

Synonymer till kvarn

• mölla

Varifrån kommer kvarn?

kvarn, Bib. 1541: quern, fsv. kvarn, kværn, kvarn, handkvarn = isl., da. kvern, got. qaírnus, fsax. querna, fhty. quirn(a), ags. cweorn (eng. quern), i got.: kvarnsten, såsom ofta även i övriga fornspr.; av germ. *kwernu-, *kwernō-, f., motsv. litau. gìrnos plur., handkvarn, fslav. žrŭny, kvarn; n-bildning till ie. roten gᵘ̯er, krossa, vartill bl. a. även sanskr. grāvan-, sten att mala sönder med. – Om en yngre beteckning för ’kvarn’ (vattenkvarn), fnord. mylna, se under Mjölby. – Enl. Kock Sv. ljudh. 1: 237 står kvarn i avljudsförh. till fsv. kværn. Emellertid synes icke nisl. kvörn nödvändigt kräva ett dylikt antagande (jfr Skulerud Ark. 28: 243); o. sannolikt är väl därför, att i kvarn samma övergång av -wær- till -war- föreligger som i kvar.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.