Synonymer till lyte
Varifrån kommer lyte?
lyte = fsv. = isl. lýti, da. lyde, av urnord. *leutia-, till isl. ljótr, sv. dial. ljut, ljot, vanskaplig, ful, = got. liuts, hycklande, falsk; med ungefär samma betydelseskiftning som i ful o. dess släktingar; jfr got. lôtòn, bedraga, osv. Vanl. sammanställt med luta, alltså 'gå böjd' > 'se skenhelig el. falsk ut'; den nord. betyd. 'ful, vanskaplig' kan antingen utgå från den senare el. vara självständigt utvecklad ur betyd. 'gå böjd, krokig'. Om en annan överförd anv. av grundbegreppet 'luta' ('vara sorgsen') se under d. o. — Annorlunda om got. liuts se Persson Wz. s. 25. — Med avs. på ä. nsv. ljoten (hljoten, hioten) o. dalm. ljotingen om den onde, jfr sv. fulingen under ful ävensom sv. styggen i samma betyd. — Jfr följ.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.