Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 100 vanligaste orden i svenskan, plats 51, nivå A1.

måste

Vad betyder måste?

Något man är skyldig eller tvungen att göra; som verb används det för att uttrycka att något är nödvändigt eller oundvikligt. Som substantiv avser ordet en plikt eller ett krav.

Synonymer till måste

  • tvingas

Motsatsord till måste

Exempelmeningar

  • Jag måste hinna med bussen annars blir jag sen.
  • Som substantiv: Det är ett måste att alla lämnar in sina papper i tid.
  • Man måste sortera soporna enligt reglerna i kommunen.

Varifrån kommer måste?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

måste, pres. o. ipf., fsv. mos o. 1500 (ej i da.), från mlty. moste, ipf. av moten , av fsax. môtan (pres. môt, môst, ipf. môsta), ega rum, kunna, må, få = fhty. muozan (ipf. muosa), ega frihet el. möjlighet, vara tvungen (ty. mûssen), ags. mótan, vara tvungen, få, kunna, må (eng. must), got. gamōtan (pres. gamōt, ipf. gamōsta), ha tillfälle. Möjl. en växelform till germ. *mōtian (= möta), som i så fall innehåller grundbetyd. Enl. bl. a. Meringer IF 18: 211 f. (med instämmande av t. ex. Brugmann IF 32: 189) besl. med isl. mjǫtuðr, öde = fsv. metod (se mäta), i vilket fall got. gamôt egentl. betytt: jag har tillmätt, har måst tillmäta, lämnat min avgift (jfr. enl. M., got. môta, tull); dock ganska osäkert. — Ordet har i sv. delvis undanträngt det inhemska måtte (se må), som i ä. tid ofta betydde 'måste'. — Till måste har i ä. o. y. sv. (t. ex. Karl XII, Strindberg) o. i nord.- o. öst-sv. dial. nybildats en inf. måsta.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.