mås

Synonymer till mås

Ordlistorna anger inga synonymer för mås.

Varifrån kommer mås?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

mås(e), Sigfridi 1619: måser plur. = no. maase, i fno. som tillnamn; bildat med s-avledn. (rätt vanlig i djurnamn) av stammen i isl. már, mór (plur. mávar), mås = fsax. mû, mlty. mêwe (varav ty. möve), fhty. mêh (knappast ett urspr. fhtyskt ord). Från germ. språk kommer ffra. moue, mås, vartill fra. dimin. mouette. Vanl., men sannol. felaktigt efter Uhlenbeck tolkat som ett germ. *maihwa- ~ *mai(ᵹ)wa-, av ie. *moikᵘ̯o-, o. besl. med sanskr. mēcaka-, mörkblå. Säkerl. i stället, såsom redan Albertus Magnus o. Olaus Magnus hållit före, av ett ljudhärmande maiw-, återgivande måsens skrik, som påminner om kattens miau; jfr ä. ty. merekatze som benämning på måsen. Se Suolahti Vogeln. s. 398 samt om grundformen förf. MoM 1916 s. 197 med litteratur. — Med den i djurnamn vanliga avledn. -k- sv. dial. måk(e), fsv. fiskemāke, isl. máki, no. maake, da. maage. — Till ljudrötter höra också de likabetydande lat. gāvia o. (det obesläktade) grek. kav́ax, ävensom polska kulik, kulig (i andra slav. spr.: snäppa, uv m. m.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.