Synonymer till munk
Ordlistorna anger inga synonymer för munk.
Varifrån kommer munk?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
1. munk, fsv. munker = isl. munkr, da. munk, från mlty. mon(i)k = fhty. munich (ty. mönch), ags. mun(u)c (eng. monk); i isl. väl från ags.; av lat. monachus, av grek. mónakhos, en avledn. av mónos, ensam (jfr monark osv.); alltså: ensittare, eremit. — Ingår i en del ortnamn på Munk-, bl. a. Munktorp Vstml., vartill familjen. Munktell. — Härtill även familjen. Munck, Münchmeijer (-y-; se d. o. o. Meier), o. tyska stadsn. München, urspr. en koloni av munkar (1102: villa, dvs. staden, Munichen). — Jfr monke.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.