Hoppa till innehållet
Ordlex

Adverb och preposition och subjunktion och substantiv, 2 bokstäver. Ett av de 100 vanligaste orden i svenskan, plats 22, nivå A1.

om

Vad betyder om?

Används för att ange villkor, något som gäller under vissa förutsättningar; för att inleda en fråga om något är sant eller inte; för att ange plats eller tid runt något, eller ett varv; och som substantiv för en förutsättning eller ett villkor, till exempel i uttrycket ett om och ett men

Synonymer till om

  • försåvitt
  • ifall

Exempelmeningar

  • Om det regnar imorgon stannar vi hemma.
  • Jag undrar om hon hinner med tåget.
  • Det finns inga om och men i den här frågan.

Varifrån kommer om?

1. om, konj., fsv. om, um (y. fno. om från svenskan) = fda. um, da. om; jfr fno. em, fda. æm; till betyd. motsv. runsv. if (dvs. ef), isl. ef, ifall, huruvida, ä. da. æf, of, af (jfr fsv. af i Harpestr.), got. ibai, iba, huruvida m. m., fsax. ef, of, ifall, om också, huruvida, fhty. iba, ibi, oba ds. (ty. ob, huruvida), ags. gif, (eng. if), ävensom got. jabai, om, ifall. F. ö. i enskildheter omtvistat. Kock Bidr. till sv. etymologi s. 52 f. (s. 16): om osv. har i obetonad ställning uppkommit av æm, egentl. samma ord som æf osv., med m från den motsv. negationen fsv., fda. num, i ä. fsv. även numa, om icke = isl. nema, som utgår från det sällsynta isl. nefa = got. niba(i), fsax. neba, fhty. nibu o. fått m (för f) genom inverkan av den föregående nasalen; jfr ags. nefne, nemne m. m. v. Friesen Vår äldsta handskrift s. 42 f. skiljer däremot (knappast med rätta) om, æm, nema osv. från ef o. niba; æm (varav sedan om, jfr ovan) innehåller enl. v. Fr. ett pronominalkasus *em(m) = got. imma, dat. sg. m. o. n. till got. demonstrativpron. is, si, ita, liksom fnord. en, æn, om, enl. somliga forskare, är ack. sg. m. till samma pronomen. — Isl. ef osv. sammanställes vanl. med isl. ef, tvivel (= jäv); möjl. är i så fall det senare en substantivering av konjunktionen; enl. andra är substantivet det ursprungliga. Härledningen f. ö. oviss; snarast från pronominalstammen i-.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.