Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7128, nivå C2.

pinne

Vad betyder pinne?

Ett smalt, långsmalt föremål av trä, till exempel en gren som har brutits av eller en bit trä som används som verktyg; används också om ett litet tillbringat stycke eller en stav i olika sammanhang.

Synonymer till pinne

Exempelmeningar

  • Barnen hittade en lång pinne i skogen och använde den som svärd.
  • Kocken stack en pinne i köttbiten för att hålla den på plats.
  • Hon knäckte en torr pinne under skosulan när hon gick över stigen.

Varifrån kommer pinne?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

pinne, fsv. -pinne (i iærnpinne) = isl. pinni, motsv. da. pind, fsax. pin, plugg, mlty. pin(ne), pinne, pryl (varav ty. pinn(e), liten spik, pryl), mhty. pfinne ds., ags. pinn, plugg (eng. pin, spik, plugg, nål); enl. somliga lån från lat. pinna, bl. a.: murspets, tinne, annars: fjäder, fana; enl. andra inhemskt germ. med mycket osäkra anknytningar. Dunkelt.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.