Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

piska

Vad betyder piska?

Ett redskap med långt skaft och en lång, smidig rem eller snärta som används för att slå; som verb att slå någon eller något med en pisk eller liknande föremål, och i överförd betydelse att driva på eller uppmana till snabbare arbete

Synonymer till piska

Motsatsord till piska

Exempelmeningar

  • Bonden knäppte med pisken över hästarnas ryggar.
  • Hon piskade ihop grädden tills den blev fast och luftig.
  • Regnet piskade mot fönsterrutorna hela natten.

Varifrån kommer piska?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

piska, sbst, t. ex. 1680, i sammans. Schroderus 1639, i finnl. även piske (varom Bergroth Spr. o. st. 9: 256) = ä. da. piske, da. pisk, från ä. ty. picze (ty. peitsche), från slav. språk: pol. o. tjeck. bič, till fslav. biti, slå (urbesl. med bila). — Härtill vb. piska, Balck 1603, varav pisk i betyd. 'stryk', Serenius 1734. — Inhemska germ. ord för 'piska' se under gissel o. svepa.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.