Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6875, nivå C2.

smeka

Vad betyder smeka?

Att ömt stryka över något eller någon med handen; visa kärlek genom beröring; (substantiv) en ömt strykande beröring.

Synonymer till smeka

Exempelmeningar

  • Hon smekte katten över ryggen tills den började spinna.
  • Solen smekte hennes ansikte när hon satt på bryggan.
  • Han gav barnet en smeka över kinden innan han gick ut.

Varifrån kommer smeka?

smeka, fsv. smckia, smeka, ställa sig in, smickra = no. smeikja, även: stryka (med lien), ä. da. smege, smickra = (o. snarast lån från) mlty. sméken, smickra = fhty. schmeichen ds. (med Z-avledn.: ty. schmeicheln ds.; i dial. även: smeka), av germ. *smaikian, egentl.: stryka, i avljudsförh. till smickra; jfr även smink, sm i ska, smacka. Parallellrot: smit i smeta, smita. Väl utvidgningar av en grundrot smi (se smed). - Under särsk. första hälften av 1800-t. även ett yngre ipf. smekade, t. ex. Ryd-qvist (dubbelformer) o. (väl) regelbundet hos S. Knorring o. E. Carlén; jfr Lidner Mess.: smekad. Då samtliga dessa förf. äro bördiga från västra Sv. (Göteborg, Vgtl. o. Boh.-l.), får böjningen sannol. betraktas som väsen ti. västsvensk; dock efter I konj. även hos Spegel, Geijer, Atterbom. - Härtill deverb. nsv. smek n., jfr fhty. smeich m. ds., ävensom fsv. smeker m. som tillnamn t. ex. Magnus Smek, om konung Magnus Eriksson, egentl.: smeksam, inställsam person (enl. O. Petri Kr.: 'ther aff ät han läät så bedragna sich (av konung Waldemar), bleeff han kallat Smeeck'), nsv. smeker (Dalin 1853, anfört som 'fam.') = nisl. smeikr, no. smeik.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.