smed

Synonymer till smed

Ordlistorna anger inga synonymer för smed.

Varifrån kommer smed?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

smed, fsv. smedher, äldre: smiper, arbetare i trä el. metall (jfr trcesmidher, snickare), i sht. smed = isl. smiðr, hantverkare, smed (jfr även ljöÖasmidr, skald; se poet), da. smed, fsax. smidos plur. (Wadstein Kl. asächs. Sprach- denkm. s. 68. 5), mlty. smit, smet, fhty. smid (-t) (ty. schmied), ags. smid (eng. smith), av germ. *smipu~, *smidu-, bildning på ie. -tu till roten smi i grek. smile, kniv, sminye, hacka; med växelformen got. aiza-smipa, smed; variant- j rot till mi i t. ex. mejsel (jfr mes 3, meta); alltså ett samgermanskt ord för j 'metall- el. träarbetare o. d.'. Om denna j rot smt, såsom stundom antages, är identisk med (s)m i, gnida el. riva sönder, i som omtalas t. ex. under smäcker, ; synes ganska ovisst. En gemensam ieur. beteckning saknas, vilket väl med M. Much sammanhänger därmed, att den första bearbetningen med den äldsta metallen, kopparen, skedde icke medelst smidande utan genom smältning o. gjutning. Smeden o. hans yrke omnämnas annars i berättelser o. sagor från den gråaste forntid, t. ex. Tubalkain ('som var en mästare i allahanda koppar- och järnverk', 1 Mos. 4: 22), Rigvedas Tvashtä, grekernas Hephaistos o. Daidalos, romarnas Vulcanus o. Mamurius (i den gamla carmen sällare), germanernas Wieland (isl. Volundr) osv., av vilka sagor somliga på grund av inbördes överensstämmelser av vissa forskare förmodats ega indoeuropeiskt ursprung. — Betr. isl. ljödasmidr, skald, se under poet. — Om ett annat ungef. likbetyd. ord se fabrik. — Sedan länge använt som förnamn (egentl. tillnamn; dock utdött i n sv.), t. ex. fsv. Smip(er), isl.-fno. SmiÖr; o. i de germ. spr. (dock åtm. numera ej i sv.) i familjen, varifrån de från ty. o. eng. lånad.e Schmidt, Schmitt, Smidt, Smith, Smitt; jfr lat. Fabricius, ir. Gobanus (till goba, smed). De sv. Smedberg, Smedmark, Smedström osv. utgå väl i regel från ortn. på Smed-. — Vidare vanligt i ortn., särsk. Sme(d)sta, fsv. Smitha-stom m. m. (till yrkes- el. personnamnet?). I Smedby, fsv. Smidhaby, ingår snarast plur. av smed, varom se förf. Ortn. på -by s. 73. — Envar sin egen lyckas smed, fsv. hvar man cer sin eghin smidh, motsv. i da., ty., holl., eng. m. fl. spr., ytterst från lat., jfr Sallustius '(Res docuit, id verum esse ..) fabrum esse quemque fortunse suse', citat från Appius (f 278 f. Kr.), alltså ett talesätt med urgamla anor. — Jfr f. ö. klensmed, smedja, smide.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.