Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4433, nivå B2.

plåga

Vad betyder plåga?

Något som orsakar lidande, obehag eller besvär; som verb att utsätta någon för lidande eller att ständigt besvära någon

Synonymer till plåga

Motsatsord till plåga

Exempelmeningar

  • Huvudvärken har varit en riktig plåga hela veckan.
  • Han plågas av dåligt samvete efter det som hände.
  • Barnen plågade sin lillebror med att gömma hans skor.

Varifrån kommer plåga?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

plåga, fsv. plāgha, slag, straff, plåga = senisl. plága, da. plage, från mlty. plâge = fhty. plâga (ty. plage), av lat. plāga, slag, hugg el. stöt som ger sår (fra. plaie, sår, plåga, eng. plague, pest, = (snarast lån från) grek. plēgḗ, slag (urbesl. med flacka; se även under plägel slutet).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.