Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1351, nivå A2.

publik

Vad betyder publik?

Som substantiv en samling människor som lyssnar på, ser på eller på annat sätt tar del av något, till exempel vid en föreställning eller ett evenemang; som adjektiv något som är öppet för alla eller tillhör allmänheten, i motsats till privat.

Synonymer till publik

Motsatsord till publik

Exempelmeningar

  • Publiken applåderade länge efter konserten.
  • Museet har öppet för publik varje dag mellan tio och fem.
  • Skådespelerskan var nervös inför den stora publiken på premiärkvällen.

Varifrån kommer publik?

Lånord från franska enligt Hellquist.

publik, sbst., från fra. public, till adj. public (= sv. publik), av lat. pūblicus, offentlig, vilket ej hör till populus, folk, utan snarast med Niedermann till pūbēs, manbar, vuxen, vuxen ungdom, alltså egentl.: 'vad som hör till el. rör de vuxna männen'; avlett av populus är däremot adj. poplicus. — På 1700-t. använt även då man nu föredrar uttr. (den stora) allmänhet(en). — Avlett av lat. pūblicus, offentlig, är publicāre, offentliggöra, varifrån sv. publicera = ty. publizieren. — Härtill: publicist = ty. publizist, av ett nlat. publicista. I betyd. 'tidningsman' vanligt i sv. först på 1820-30-t., t. ex. Sv. lit.-tidn. 1821: 'våra Publicister, som förstå allt'; jfr Wallmark o. 1850: 'Jag var nu (1809) tidningsutgifvare, eller, som det sedermera anspråksfullt blifvit kalladt, publicist'. Tidigare i betyd. 'skriftställare i allmänhet', t. ex. 1756, ävensom, mera sällan, i den ännu i tyskan kvarlevande betyd. av 'kännare av statsrätt' o. d. Jfr under journalist. — Se f. ö. följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.