Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2983, nivå B1.

röka

Vad betyder röka?

att dra in och släppa ut rök från tobak eller annat som bränns; om substantivet, handlingen eller händelsen att röka, och även rök som bildas vid förbränning

Synonymer till röka

Motsatsord till röka

  • icke-rökning

Exempelmeningar

  • Han brukar röka utanför kontoret när det regnar inte.
  • Det kom en tjock röka från spisen när brödet brann.
  • Efter middagen gick gästerna ut på altanen för att röka en stund.

Varifrån kommer röka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

röka, fsv. rökia, röka (trans.) = isl. reykja, da. røge, mlty. rôken, fhty. rouchen (ty. rauchen), ags. ríecan (eng. reek), av germ. *raukian, kausativum till ryka el. avledn. av rök. — Om sammanblandningen med det starka intrans. vb. ryka se d. o. — I ä. nsv. även smöka = da. smøge, från mlty. smôken = ä. ty. schmäuchen, ags. smíecan av germ. *smaukian, kausativum till germ. *smeukan, *smūkan i ags. sméocan, ryka, röka, mholl. smieken, smûken; jfr avljudsformen *smukön i ags. smokian (eng. smoke); besl. med grek. smȳ́khō, (genom rökning) förbränner, osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.