Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1882, nivå A2.

rang

Vad betyder rang?

social eller militär position i en rangordning, till exempel en grad i armén eller en ställning i samhället; i vardagligt språk också en nivå i en hierarki

Synonymer till rang

Exempelmeningar

  • Hon fick snabbt högre rang i företaget efter sin första framgångsrika säsong.
  • Officeren hade samma rang som sin kollega från den andra bataljonen.
  • I den gamla föreningen bestämdes rang ofta av hur länge man varit medlem.

Varifrån kommer rang?

Lånord från franska enligt Hellquist.

rang, RARProt. 1657, Columbus Ordesk. (bland lånord: 'tycks klinga hårdt') = da., ty., från fra. rang (eng. rank), av ffra. reng, egentl.: avdelning, krets; i sin tur lån från germ. ring o. etymologiskt identiskt med harang (se d. o.). Jfr följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.