Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 4 bokstäver.

rank

Vad betyder rank?

smal och lång, ofta om något som är tunt och lätt att böja; även om en person som är slank och rak i kroppen

Synonymer till rank

Motsatsord till rank

Exempelmeningar

  • Den rank och höga granen svajade i vinden.
  • Hon var rank och lätt i rörelserna.
  • Stammen på den unga björken är ganska rank.

Varifrån kommer rank?

Lånord från danska enligt Hellquist.

rank, som kränger (om båt), rankig, välväxt, smärt, Spegel 1685 (om vinrankor: spinkote och ranke) = da. rank, hög, smal o. rak, om båt: som kränger, isl. rakkr (av rank-), rakt uppstående, no. rank, om båt, mlty.: lång o. tunn, slank, vacklande, ags. ranc, stolt, tapper; väl egentl.: 'utsträckt', varav 'rak' (jfr rak o. rät), 'lång' ävensom 'vacklande'; vartill även sv. dial. ranker, lång o. smal karl, ranka, lång o. smal kvinna, långt o. smalt träd, ranka, vackla, slå dank = no.: slå dank, mhty. ranken, sträcka sig; jfr Rinkaby; besl. med sanskr. r̥ñjáti, sträcker sig, litau. ręžiůs, bröstar mig (jfr betyd. hos ags. ranc), rąžytis, sträcka sig, osv., nasalerad biform till roten i rak; se Falk-Torp. Enl. Wood IF 18: 13: sanskr. rangati, vacklar; knappast riktigt. — Ordet har under 1800-t. i betyd. 'hög, smal o. rak' stundom inkommit i litteraturen från da.; jfr R. Berg Spr. o. st. 3: 144, Rothman 11: 70, H. Ohlsson 16: 119 o. (utförligt) E. Ljunggren Festskr. t. Söderw. s. 346 f. — Se f. ö. ranka. — Härtill adj. rankig.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.