Synonymer till ros
Varifrån kommer ros?
Lånord från latin enligt Hellquist.
1. ros (blomma), i vissa sv. dial. o. ä. nsv. med betyd. 'blomma i allm.', stundom ros(s)a, fsv. rōs (plur. -er), rōsa (plur. -or) = senisl. rós(a), da. ros, mlty. rôse, fhty. rôsa (ty. rose), ags. rose (eng. =); liksom flera andra odlade prydnadsväxter från romarna (jfr t. ex. lilja, viol): av lat. rosa (kyrkolat. rōsa), varav fra. rose; väl lån från grek. ródon (om de omstridda ljudförhållandena se Walde s. 658), eol. bródon (av *u̯rodon), hos Homerus blott i adj. rodóeis o. i sammans., t. ex. rodo-dák-tylos, rosenfingrad (jfr oleander). Enl. allmänt antagande ytterst lån från iranskt område, där växten snarast utvecklats till praktblomma: fpers. *varda- npers. gul, jfr namnet på diktsamlingen Gulistan), varav armen. vard; f. ö. av somliga betraktat som rotbesl. med lat. rādix o. rot; av andra (Schulze m. fl.), med större skäl, med ags. word, tornbuske (no. ōr, vinbärsbuske m. m., bör nog däremot avskiljas). Jfr vindros o. ros 2. — Icke dansa på rosor, t. ex. Chronander 1647, motsv. i da., efter ty. nicht auf rosen gebetlet sein o. lat. jacre in rosa, egentl.: ligga på rosor, med syftning på de med rosenblad fyllda bäddarna. — Rosende (i folkvisestil o. d.), fsv. rosene bladh, rosane kindher osv.; väl huvudsakligen från böjda former av mhty. adj. rôsin, rosig, dels möjl. också från genit. plur. (av sbst.) *rosene, av den fornsax. ändelsen -ono. Jfr Kock Sv. ljudhist. 4: 40. I ä. nsv. även som förstärkningsord, t. ex. Prytz 1622: 'så rosene pricken'; kvar i nsv. rosenrasande. — Rosen-, från genit. sg. plur. av mlty. rôse. Hit höra bl. a. en del sv. ortnamn såsom Rosendal med motsv. redan under 1400-t. — Rosengård, nu blott poet., under 1500-1600-t. i betyd. 'blomsterträdgård', fsv. rosengardher ds., från mlty. rôsengarde; jfr fsv. krydda- o. yrtagardher. — Rosenkrans, radband, fsv. rosenkranz, från mlty. o. ty.; jfr mlat. rōsarium (fra. rosaire osv.); införd på 1200-t; kulorna skola urspr. ha pressats av rosor. — Rosett, Konst o. Nyh. Magas. 1818, i sammans. tidigare, t. ex. G. F. Gyllenborg 1762: Rosett-Peruk; av fra. rosette, egentl. dimin. till rose, alltså: liten ros. — Ett stort antal av de synnerligen många familjenamnen på Ros(en)- liksom av dem på Lil(l)ie(n)-, Lil(l)je(n)- ha för sin uppkomst att tacka den stora popularitet, som sedan forna tider rosen o. liljan åtnjutit, väl betygad bl. a. från våra folkvisor, jfr bl. a. de där förekommande sammans. rosenlund, liljekvist, liljerot osv. Detsamma gäller också om den i familjenamn så allmänna linden, folkvisans populäraste träd. I vissa fall dock av annat ursprung; se Rosenblad.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.