Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

sans

Vad betyder sans?

förmåga att behålla lugnet och tänka klart i en svår situation; förnuft och omdöme som styr hur man handlar

Synonymer till sans

Motsatsord till sans

Exempelmeningar

  • Hon behöll sansen när bilen började glida på den isiga vägen.
  • Han tappade sansen totalt och började skrika åt alla i rummet.
  • Det finns ingen sans i att ge sig ut i stormen just nu.

Varifrån kommer sans?

Lånord från franska enligt Hellquist.

sans, medvetande, t. ex. 1742: 'låg . . utan någon sence'; förnuft, förstånd, 1802 = da. sans, sinne, förnuft, jfr de fem sanser (men ä. da. de fem sinne), sund sans; i betyd. 'sinne (för ngt)' stundom även som olämplig danism i svenskan (t. ex. språklig sans o. d.); av fra. sens (eng. sense), av lat. sensus, känsla, förnuft m. m. (se sensation), till sentīre, känna, märka, urbesl. med sinne. — Härtill: sansa sig, t. ex. 1708 = da. sanse.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.