Synonymer till sill
Varifrån kommer sill?
sill, i dial. även sild, fsv. sill, sildh, silp = isl. sild, no., da. sild; jfr lapska lånordet siVde (av *slldä el. *sildä). Enl. E. Smith i MoM 1910, s. 139 f. av germ. *sldlö- med samma utveckling som, enl. samme förf., t. ex. bill l = isl. bildr av *biÖl-, o. besl. med sil l, med grundbetyd. 'fiskyngel' (se f. ö. d. o.). Dock är utvecklingen av germ. -dl- resp. -/?/- ej i enskildheter utredd (jfr bill 1). Vidare utgår, enl. Wiklund Le Monde Oriental 5: 244, lapska lånordet salled, sill, från ett germ. *silada-, vilket synes vara en växelform till det *sllid-, som enl. fil. lic. G. Hedström förutsattes för vissa småländska dialektformer. Ry. sel'd', litau. silke, fpreuss. sylecke ha lånats från nord. spr.; om finska silakka, strömming, liten sill, se Setälä FUF 13: 451 med litteratur; samtliga dessa ord hänvisande på en tidig o. utsträckt sillhandel. Bildningarna på -k ha väl diminutivisk karaktär. — Otänkbart är f. ö. ej, särsk. med hänsyn till den egendomliga formväxlingen, att vi i sill ha ett urgammalt lånord av icke germansk (el. indoeuropeisk) börd. I fråga om sannolikheten för att anträffa dylika just bland fisknamnen jfr Schrader Reallex2. s. 321.. — En annan germ. beteckning för 'sill' är det västgerm. etymologiskt oklara fhty. hdring o. herinc (ty. hering); bl. a. i det forna göteborgska gatnamnet Herringgatan, sedan Sill(e)gatan (nu Postgatan). Från germ. spr.: fra. hareng, ital. aringa osv. — Om ett tredje germ. sillnamn se under Skåne.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.