Synonymer till simma
Varifrån kommer simma?
simma, ä. nsv. stundom semma, fsv. simma, sima, för äldre *svim(m)a med bortfall av w från ipf. pl. sömo, part. sumin (där w försvunnit framför o, u, jfr ord ~ ty. wort, under ~ ty. wunder osv.) = isl. svimma, svima, fhty., ags. swimman (ty. schwimmen, eng. swim). Kausativum: *swamjan, låta simma = mhty. swemmen (ty. schwämmen, da. svemme, sv. svämma, även i översvämma). Härifrån -e- i ä. da. svemme, simma (da. sV0mme), o. mlty. swemmen st. vb. ds. (jfr bränna i betyd. 'brinna'). Avljudsformer: -iz- i isl., no. symja, simma, got. swum(f)sl, damm, o. sund 1; -a- i svamla o. mhty. swamen. Germ. rot *swemm > *swimm (e >> i framför nasal -f- kons.), *swem i fsv. sima, isl. svima (med analogiskt z). Man har bl. a. jämfört ir. do-sennaim (av *suemdh-), jagar, litau. sumdau, sumdyti, jaga, förfölja. I alla händelser har stammen äldst haft en allmännare betyd. än 'simma'; jfr svamla. - Simma mot strömmen i bildl. betyd., jfr Bib. 1541: 'strijdh icke emoot strö-men' Jes. Syr. 4: 31.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.