Synonymer till skam
- nesa
- vanära
- vanheder
Motsatsord till skam
- ära
- stolthet
Exempelmeningar
- Hon rodnade av skam när hon insåg vad hon hade sagt.
- Det är en skam att de inte fick vara med på festen.
- Han kände skam över sitt beteende mot sin bror.
Varifrån kommer skam?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
skam = fsv,: blygsel, förtret, skada m. m., även konkret: utskämd el. föraktlig person m. m. = isl. skomm, da. skam, fsax. skama, fhty. scama (ty. scham), ags. scamu (eng. shame), i avljudsförh. till mhty. scheme. Vanl. liksom avledn. skämmas fört till ie. roten (s)kam, betäcka, hölja (jfr hamn 1, lekamen), alltså: betäckning av ansiktet osv. till tecken av blygsel. Dock enl. andra till germ. *skam(m)a-, kort (se skämta), med grundbetyd. av 'förringande' el. dyl., jfr särsk. den hos fsv. skam uppträdande betyd. 'skada', som i så fall vore den primära, varur den av 'skamkänsla' utvecklat sig (orsak > verkan). I alla händelser kan i de nord. spr. (märk -mm-) anslutning till skamm-, kort, ha egt rum. — Härtill även likbetyd. ty. schande osv., av *skam-ö-(med övergång av m till n förr d; jfr hind, sand, sund), vartill skända (se d. o.). — Skam om den onde o. i svordomar (t. ex. Skam taa den som . . Brasck 1645) har delvis genom missförstånd uppstått av uttr. få skam, få skada, t. ex. Hund 1605 osv.; jfr pocker i samma betyd., men urspr. 'koppor o. d.'. Se förf. 1600-t.:s sv. s. 50 f., Å. W:son Munthe Stud. i mod. språk-vet. 2: 93, A. Lindqvist Spr. o. st. 17: 100 f. Delvis väl också en fortsättning av sådana uttr. som fsv. 'som han hafdhe varit fulaste skam' (jfr under ful). — Bita huvudet av skammen, Ter. Andr. o. 1550 s. 66(6): 'then som har bittit huffuodz aff skammen', Petreius 1615; möts v. i da.; från lty. de scham de kopp afbiten.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.