Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2403, nivå A2.

skaka

Vad betyder skaka?

Röra sig fram och tillbaka eller upp och ner med snabba, korta rörelser; att vibrera eller darra av kraft, kyla eller rädsla.

Synonymer till skaka

Motsatsord till skaka

Exempelmeningar

  • Hon skakade mattan utanför fönstret.
  • Jag skakar alltid på huvudet när jag tycker att något är galet.
  • Han skakade av kyla efter att ha badat i sjön.

Varifrån kommer skaka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

skaka = fsv. (ipf. -adhé), isl. (st. vb) = da. skage (i betyd.: rensa, om lin; annars numera ryste; i skage sig, skrota sig, ändra sig långsamt, om vinden, ni. fl. sjötermer, lån från lty.), fsax. skakan, st. vb, gå bort, fly, ags. sc(e)acan, röra sig hastigt, skaka (eng. shake), jfr fhty. undscachöndes, 'fluctivagi'; möjl. rotbesl. med sanskr. khäjati, rör om, khajaka, kärnstav (Zupitza Gutt. s. 154). Härtill: sv. dial. skaka, linbråka, trä för skinnberedning (använd av 'Malungs skin-nare'). Jfr skäkta 3. - Om en germ. växelrot s/cag, springa fram o. d., se Skagen, skog. - Tyskan har i stället schutteln (se skudda). I isi. uppträder, utom skaka, ett annars i germ. spr. isolerat verb dyja, besl. med sanskr. dhunöti, skakar, till samma rot som dun, du n st m. m.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.