Synonymer till skena
Varifrån kommer skena?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
2. skena, sbst., fsv. skena i arm-, gulskena, även: skenben = da. skinne, från mlty. schene, skena, skenben, o. i nyare tid även påverkat av det identiska ty. schiene (av fhty. scina) = ags. scinu (eng. shin}, av germ. *skinö-; besl. med de inhemskt nordiska sv. dial. skener, skridskor (åtm. förr allmänt, i sht i Götal.), no. skina, liten skiva, skima, stor skiva ~ skeima, skeina, större tunn platta, egentl.: det kluvna, n- o. m-avledn. av ieur. roten ski, klyva, i sked, skida osv.; se f. ö. dessa ord. Från germ. spr.: fra. échine, ryggrad. — En avledn. på -n av samma rot är även ä. nsv., fsv. skena, sår (tillfogat med vapen), skråma = isl., no. skeina; jämte sv. dial. skäin(a), lätt såra, fsv. skena = isl. skeina, ags. sccénan, av germ. *skainian (med påverkan av de ord för 'snedhet' o. d., som behandlats under skena 1). - Härtill: skenben, 1580-t.: skene-, fsv. skin- o. skinuben = da. skinneben, från mlty. schenebein = ty. schien-bein, ags. scinbdn (eng. shin-bone).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.