Synonymer till skepp
Exempelmeningar
- Skeppet låg förtöjt vid kajen och lastades med timmer.
- Efter en lång resa över Atlanten närmade sig skeppet äntligen hamnen.
- Under sommaren seglade vi med ett gammalt skepp längs kusten.
Varifrån kommer skepp?
skepp, ä. nsv. o dial. även skep, y. fsv. skepp o. skep, fsv. skip, även: båt (såsom ännu i dial.) = isl., got., fsax. skip, da. skib, fhty. skif (ty. schiff), ags. scip (eng. ship), av germ. *skipa-, till ie. roten sk(h)ib, klyva (se skipa); alltså egentl. om urhålkad trädstam, liksom fsax. scap, fat, båt, mhty. schaf till parallellroten skab (se skåp), el. grek. skdphos, urhålkad trädstam, båt, skepp, till skabh (se skava o. skåp slutet), el. som båt till bhid, klyva, el. fhty. scalm till skel ds. (se skälm), el. som lat. nâvis, skepp = no (ho, ränna). — Fhty. skif (ty. dial. schiff) o. mlty. schip, liksom fsax. scap o. mhty. schaf, beteckna också olika slags träkärl; jfr till betyd.-utvecklingen t. ex. ry. súdno, nu: skepp, förr: fat, skål, el. grek. kýmbê, båt, bäcken ~kýmbos, fat, osv. (se även Heinertz PBB 41: 489). — Betyd. 'skepp i kyrka' efter lat. nâvis, möjl. på grund av förväxling mellan grek. nâós, tempel, o. nau~s, skepp. — Det ieur. ordet för 'båt, skepp' är annars nâu- i sanskr., grek., lat., kelt. spr. o. isl. (nór = sv. dial., no. no, tråg m. m.; se no). Om isl. kjóll, fhty. kiol, ags. céol se kula o. det ej besläktade köl (slutet). — Härtill fsv. (fda.) personn. *Skipar (av urnord. *Skipa-harja-; jfr Einar, Ragnar osv.), som ingår i ortn. Skepparslöv Skå. o. Skepperstad Smål. — Skeppare, fsv. skipari ds., men även: sjöman, sjöfarande = isl. skipari i sistn. betyd. = fda. (Ulstrupsstenen), sjöman, matros. Jfr fsv. skipman, sjöman, skeppare, ä. nsv. skep(p)man o. skep(p)s- (redan hos L. P. Gothus) = isl. skipmadr, ty. schiffman. — Skeppsbrott, jfr L. Petri Kr.: i skipsbrota, y. fsv. skipbrut (-o-) = isl. skip(s)brot, da. skibbrud; till fsv. bryta skip(it), isl. brjóta skip; jfr mlty. schipbroke, ty. schiffbruch, ags. scipgebroc, till germ. *brekan, bryta (se bråk 1, bräcka 1); jfr lat. naufragium ds., till nâvis, skepp, o. frangere, bryta (se fraktion). — Skeppsbruten, äldst med skep- Bröms Gyllenm. visb., Lex. Linc. 1640 m. fl., sedan skepps- = da. skibbruden, ombildat av fsv. skipbruta, -brota, snarast en gammal n-stamsbildning, jfr Ter. Andr. o. 1550: bliffua skep broth; i ty.: schiffbrüchig. — Skeppund, se d. o.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.