Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 9 bokstäver.

skranglig

Vad betyder skranglig?

som är löst hopfogad, skakig eller vinglig och lätt att gå sönder; om något fysiskt som knakar, gungar eller ser slitet ut

Synonymer till skranglig

Motsatsord till skranglig

Exempelmeningar

  • Trappan till vinden är gammal och skranglig, så jag går försiktigt uppför den.
  • Den skrangliga cykeln gnisslade i varje kurva.
  • Bordet var skranglig och vinglade så fort man lade armarna på det.

Varifrån kommer skranglig?

skranglig, Envallsson, till sv. dial. skrangel, skrangla, benrangel, mager person, no. skrangl(a), da. dial. skrangel, ävensom no. skrangla, gå osäkert ~ sv. dial. skringla ds., med denna betyd. utvecklad ur den av 'vara lång o. d'. Tydl. egentl.: som skallrar, knakar o. d., till no. skrangla ~ sv. dial. skringla med dessa betyd.; alltså med samma betyd.-utveckling som i no. skrella, magert djur (se skrälle), till vb. skrälla, o. i sv. dial. skråe, mager person (se skrå 1). Germ. skrang- ~ skreng, en ljudrot av samma slag som (o. möjl. nasalerad biform till) skreh i skrå 1. — Om fhty. schrangolön, vackla, hör hit, är ovisst. Däremot torde hit böra föras ä. nsv. skr angå, Var. rer. 1538 osv., galler, gallerverk. — Med avs. på a i skranglig för väntat skranglig (såsom i vissa dial.) jfr sv. dial. skanglig o. skånglig (-og), lång o. mager, rangla, ranglig o. sv. dial. rangla samt hångla o. hångla. Om anledningarna till den olikartade utvecklingen se Kock Sv. ljudhist. 1: 370 f., men även under rangla, där en annan möjlighet anföres.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.