Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

slarv

Vad betyder slarv?

Bristande noggrannhet eller omsorg i arbetet; något som gjorts slarvigt; oordning i tingen.

Synonymer till slarv

Motsatsord till slarv

Exempelmeningar

  • Hans slarv med rapporten gjorde att flera siffror blev fel.
  • Det är ren slarv att glömma nycklarna varje morgon.
  • Efter ett års slarv var lagerlokalen helt oorganiserad.

Varifrån kommer slarv?

slarv el. slarver m., i äldre tid: trasig person t. ex. Kolmodin 1732 = no. slarv, slarver, till ä. nsv. slarf f., trasa, o. 1700, plur. slarver 1635 (till slarf el. slarva), o. vb. slarva, Agn. Horn o. 1657: 'slarfva uti oss' (om mat), Columbus 1670-t.: 'Kiöttstycket(dvs. tungan), som ligger och Slarfver i munnen', Warnrnark 1688: '(käringarna) slarfwa i Gång, uti Klär', i dial. även 'sluddra på målet' = no. slarva, sladdra, slarva, vartill deverb. slarv n. = no., o. adj. slarvig, förr även 'trasig' t. ex. Schroderus 1616. Besl. med sv. dial. slarka, gå o. slänga = no. slarka bl. a. ds., da. dial. slarke, släpa med fötterna, ty. dial. schlarken, ävensom sv. dial. slark, dagdrivare = no., med flera sv. o. no. dialektord på siar-. Jfr även under larv 2 samt följ. - Slarvhank, se trashank.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.