Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7705, nivå C2.

snöre

Vad betyder snöre?

En tunn, flexibel streng av tvinnade fibrer eller tråd, som används för att binda, knyta eller hänga upp saker; tunnare än ett rep

Synonymer till snöre

Exempelmeningar

  • Hon knöt paketet med ett snöre.
  • Det fanns ett långt snöre som vi hängde tvätten på.
  • Jag behöver ett bit snöre för att binda fast lådan.

Varifrån kommer snöre?

snöre, fsv. snöre = isl. snéri, da. sn0re (nu comm.) i betyd. 'metrev', av urnord. *snöria-, avledn. av germ. *snörö-= fsv., no., da. snor, mlty. snör, fhty. snuor (ty. schnur); väl snarast en r-bildning till ie. roten snön, tvinna, sno (se sno), alltså ej till snara osv. Jfr till betyd. t. ex. sanskr. vata- (av *iiol-to-)9 snöre, till ie. roten nel, vrida o. d.; se välva. - En avledn. av samma germ. stam snör- är got. snörjö, flätkorg, korg (se med avs. på betyd. under korg). - Ett annat nord. ord för 'snöre' är isl. virgill, instrumentalbildning till germ. *wergan (mhty. erwergen) = litau. versti, snöra m. m., fslav. vrésti, binda t*> germ. *wurgian (fhty. wnrgen, ty. wärgen, strypa); en av de icke få överensstämmelserna i fråga om ordförråd mellan germ. o. slavo-balt. språk (jfr särsk. fisknamnen under lake, mal 2 samt f. ö. guld, hermelin, hjälpa). — Härtill vb. snöra = fsv., no, = da. snöre, ty. schniiren osv., av germ. *snörian.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.