Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 863, nivå A1.

band

Vad betyder band?

en grupp musiker som spelar tillsammans; ett smalt föremål av tyg, läder eller metall som används för att binda, bära eller hålla ihop något; en förbindelse eller relation mellan människor

Synonymer till band

Motsatsord till band

Exempelmeningar

  • Bandet spelar på klubben i kväll och jag tänker gå dit.
  • Han knöt bandet runt paketet innan han skickade det.
  • Det finns starka band mellan syskonen trots att de bor långt ifrån varandra.

Varifrån kommer band?

Lånord från franska enligt Hellquist.

band = fsv. = isl., da., fsax., fhty. ty. band n., av germ. *banda-; jfr eng. band (av nord. o. fra. ursprung) samt, med annan avledn., got. bandi, ags. bend (av germ. *bandjō-); besl. med sanskr. bandha-, m., band; se binda. I betyd. 'trupp, följe', är ordet lånat från ty. o. fra. bande, som återgår på ital. banda, självt av germansk härkomst o. nära besl. med band; jfr även följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.