Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6828, nivå C2.

bandit

Vad betyder bandit?

Person som lever av rån, stöld och andra brott, ofta i grupp; även om den som utövar våldsamma eller hänsynslösa handlingar mot andra.

Synonymer till bandit

Motsatsord till bandit

Exempelmeningar

  • Banditerna överföll resenärerna på landsvägen och tog allt de hade.
  • Byn levde i skräck för banditer som kom ridande på natten.
  • Tidningen skrev om en bandit som hade rånat flera banker i södra Sverige.

Varifrån kommer bandit?

Lånord från italienska enligt Hellquist.

bandit, o. 1660 = ty., fra., från ital. bandito. egentl. förvisad, perf. part. till bandire, motsv. det från germ. språk härstammande mlat. bannire, förvisa, se bann, banna (o. möjl. dessutom påverkat av ett ord, motsv. got. bandwjan, ge ett tecken).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.