Synonymer till snus
Varifrån kommer snus?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
snus, 1727: 'starckt hufvud-pulver eller snus' = da.; antingen deverbativt av snusa el. ellips för äldre snustobak 1644 = ä. da. snustoback (med verbalt första led; se f. ö. snusa). — I ä. nsv. även uttryckt med snufva el. snuftobak (se snuva). Bl. a. dessa synonymer göra det högst osannolikt, att snus, såsom ofta antages, egentl. är en lågtysk form för ty. schnauze, snut, nos. - I vissa dial. även näsatobak. — Snusförnuftig, Aftonbl. 1841 (-het), Dalin 1853 = da., väl till lty. snus, snut = boll. snoes, besl. med snut; jfr till bildning o. betyd. näsvis; dock folketymologiskt anslutet till snus, varigenom ordet fått en anstrykning av betyd. 'person med kälkborgerliga vyer', j Förr även snusförståndig t. ex. Wingård 1846. - Snushane, numera föga br., (ung) oförskämd glop, o. 1629: snuss-haan, 1642: en ung snutzhan, Chronander 1649: snusshane, Modée 1741 (1738): snushane, o. i yngre tid t. ex. Blanche, G. A. Adlersparre (Albano) Skizzer 2: 71 (1850), Dalin 1853 = no.-da. snushane, som söker utforska andra (anslutet till snuse, vädra), i ä. da.: skrävlare, lty. snushan, glop, holl. snoeshaan, skrävlare, till mlty. snusse, snutse, snut (ett lågty. lån från ty. schnauze), o. lty. snus ds., motsv. ty. schnauzhahn i samma betyd. till schnauze', enl. Grimms Wb. urspr, namn på kalkonen, varav sedan bildh: stolt o. skrytsam person. Jfr under sladderhanc. — Snusmumrik, vard., egentl.: person vars näsa är snusig, sedan som nedsättande beteckning i allm., sv. dial. även -momrik, med samma avledn. som sv. dial. dumrik, dum person, efter ty. dummerich; jfr ty. wuterich, rasande person (ä. mhty,. wuoterich 1100-t.), efter personn. såsom Dietrich, Friedrich, Heinrich.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.