Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 7 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3712, nivå B1.

spränga

Vad betyder spränga?

Få något att brista eller sprängas sönder med kraft, till exempel genom sprängämne; att öppna eller ta sig fram genom att använda explosiver; att rusa iväg i hög fart.

Synonymer till spränga

Motsatsord till spränga

Exempelmeningar

  • Arbetarna fick spränga den gamla bron för att bygga en ny.
  • Ballongen sprängdes när barnet tryckte på den för hårt.
  • Han sprang så fort att han nästan sprängde iväg genom grinden.

Varifrån kommer spränga?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

spränga, fsv. sprcengia = isl. sprengja, da. sprcengc, ags. sprengan, utbreda, brista, mlty., fhty., ty. sprengen, rida snabbt, av germ. "sprangian, kausativum till springa; alltså: komma att springa el. brista (liksom sänka till germ. *sinkwan, sjunka, osv.). I betyd. 'spränga fram' (på häst) från ty., från det fullständigare das pferd sprengen, avs. 'låta spränga', ej att förväxla med uttr. spränga en häst, som är inhemskt. - Spränglärd, G. Gyllenborg 1723: 'spränglärde bokvurmer', Lundbergs övers, av Erasmus 1728, Dalins Arg. osv. = da. sprcenglcerd, o. säkerl. i sv. inkommet från da., sannol. från Holberg. Egentl.: så lärd att man kan spricka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.