Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 7 bokstäver.

spräcka

Vad betyder spräcka?

Göra ett hål eller en spricka i något, så att det går sönder; få något att brista sönder; för en bylt eller ett kärl att gå sönder inifrån.

Synonymer till spräcka

Motsatsord till spräcka

Exempelmeningar

  • Hagelkornen spräckte rutan i fönstret.
  • Isen spräcktes när vi gick ut på sjön.
  • Han spräckte ballongen med en nål.

Varifrån kommer spräcka?

spräcka, Serenius 1734: spräckt (adj.), Lind 1749: sönderspräcka (under knit- schen); även inträns, i betyd. 'spricka' t. ex. 1694, jfr ä. nsv. spräck, sprängning, 1601, analogiskt nybildat kausati-vum till spricka, som självt är en nybildning till springa; motsv. no. sprekka, bornholmsdial. spräjkkja. Se f. ö. spricka 1.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.