Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 544, nivå A1.

språk

Vad betyder språk?

Ett system av ljud, ord och grammatiska regler som används för att kommunicera inom en grupp människor; även det organ i munnen som används för att tala och smaka.

Synonymer till språk

Exempelmeningar

  • Hon lär sig språk snabbt och talar redan tre stycken.
  • Vilket språk pratar man i Finland förutom finska?
  • Barn börjar tidigt ta till sig språkets ljud och ordbildning.

Varifrån kommer språk?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

språk, G. I:s reg. 1535: 'thett Lati-niske och Tysk språk' = no. spraak, da. sprog; från mlty. spräke, språk, samtal, tal, av fsax. spraka = fhty. sprdhha (ty. spraché), ags. sprdc, m. m., av germ. *sprcekö-, till germ. *sprekan = fsax., ags. sprekan, fhty. sprehhan (ty. spre-chen), vartill mlty. spreke, tal, rykte, varav ä. nsv., sv. dial. spräck, nys, hum. Säkerl., enl. vanligt antagande, rotbesl. med spraka (jfr Buck Amer. journ. of phil. 36: 8 o. till betyd. eng. crac/c, braka, brista, men i dial.: tala); med en växelform utan r i ags. specan, tala (eng. speak), ä. da. spage, spraka, mlty. spaken, torra kvistar, osv. - I sv. (ord)-språk ingår sannol. också ett lån från mlty., näml. mlty. sproke m., ordspråk, tal - mhty., ty. spruch, av germ. *spruki-; jfr Lielius 1591: 'tröstelige Språk .. aff then helige Schrifft'. - 'Språk' i betyd. 'ett folks ordskatt o. d.' hette i fnord. annars tunga (se d. o.; jfr fra. langue av lat. lingiia, tunga). - I got. i betyd. 'språk' i stället razda; se under röst 3 (slutet).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.