Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1856, nivå A2.

sticka

Vad betyder sticka?

Att föra en tråd med nål genom tyg eller att tillverka plagg av garn med stickor; som substantiv en pinne eller nål för stickning, eller ett stick, till exempel en liten fysisk smärta. Som verb även att smita iväg eller ge sig av, särskilt i uttrycket sticka iväg.

Synonymer till sticka

Exempelmeningar

  • Mormor satt i soffan och stickade en tröja till barnbarnet.
  • Jag fick en stick i fingret när jag rörde vid kaktusen.
  • Pojken stack iväg från skolan innan lektionen var slut.

Varifrån kommer sticka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

3. sticka (strumpor o. d.), fsv. stikka I, sticka, brodera = da. stikke, från mlty. stikken (se föreg.) - fhty. sticken, sticka (stechen), brodera (ty. sticken, brodera), av germ. *stikjan (= föreg.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.