Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

stupa

Vad betyder stupa?

att falla ner från en höjd, eller att gå under och dö; som substantiv en plötslig nedfallning eller ett fall, och i vissa sammanhang en brant sluttning

Synonymer till stupa

Motsatsord till stupa

Exempelmeningar

  • Barnet stupade från gungan och slog i knät.
  • Soldaten stupade i striden vid älven.
  • Hon bar på stupet för att se utsikten över dalen.

Varifrån kommer stupa?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

2. stupa (med ris), ä. sv., från mlty. stupen = ty. stäiipen, till sbst. fsax. stupa, mlty. slupe, stupstock, motsv. mhty. (egentl. mlty.) stupe, spöslitning (ty. staupe, stäupe), o. lånat i fsv. stupa, straffpåle, kåk, vartill stupostokker, varav nsv. stupstock. Till samma germ. rot stup som föreg. el. möjl. besl. med fhty., stop fån, sticka, stöta, sanskr. lupdli, stö) ter, grek. tijpto, slår; i båda fallen alltså ett förgerm. *stubn-.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.