Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 6 bokstäver.

stursk

Vad betyder stursk?

Som är envis och inte vill ge med sig eller böja sig för andra; lynnig och grinig i sitt sätt.

Synonymer till stursk

Motsatsord till stursk

Exempelmeningar

  • Han blev stursk när vi föreslog att han skulle byta jobb.
  • Barnet satt stursk i hörnet och vägrade säga något.
  • Hon har en stursk attityd och svarar sällan när man frågar henne något.

Varifrån kommer stursk?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

stursk, 1615: styr sk, L. P. Gothus 1628: sturske . . och genslörthige, Schroderus 1635 m. fl.: störs(s)k, Ekeblad 1652: siårzk, Taubenfelt 1659: sturlska, från lty. stursch, barsk o. d. = fris. stursk, jfr ty. dial. staurisch; se f. ö. stura. — Formerna med -ts- (-z-) kunna härröra från falsk ljudsubstitution (beroende på den vanliga assimilationen av ts till ss), men också på inflytande från ä. nsv. slurtsig, stursk o. d., som väl är ett ty. lån o. besl. med störta.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.