syster

Synonymer till syster

• syrra
• min mammas barn

• sköterska

Motsatsord till syster

• bror

Exempelmeningar

• Min syster bor i Göteborg sedan några år tillbaka.
• Hon brukar ringa mig varje söndag för att höra hur det går.
• Vi har samma mamma men min syster är fyra år äldre än jag.

Varifrån kommer syster?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

syster, fsv., isl. systir = da. s0ster, urnord. swestar, got. swistar, fsax., fhty. swestar (ty. schwestef), ags. sweostor, suster (eng. sister), av germ. *sweslar, av en böjning *swesör, plur. *swes(t)riz- (med inskott mellan s o. r såsom i ström; sedan inkommet i andra kasus); y i nord. spr. beror på utveckling av swi- (i urnord. plur. *swistrijt) till sy-, antagligen genom zz-omljud. le. *suesör = sanskr. suäsä (svdsar-), lat. soror (jfr kusin), fir. siur, flnr osv., även i armen. o. slavo-balt. spr.: det etymologiskt identiska grek. éor Hesych. synes betyda 'dotter, systerdotter' ('syster' heter i grek. annars vanl. adelphé). Alltså ett samindoeur. ord liksom broder, fader, moder, son o. dotter; av reflexivstammen sue, sin, egen (se svear, s ven, svär-, jfr se- i sin, sig); senare leden anses vanl. innehålla ett ieur. sbst. *sor, kvinna, jfr sanskr. fem. plur. tisråh, tre, jämte fir. teoir (*lisöres) ds. (genom dissimilation av zrzV), ävensom grek. dar, maka. Jfr syskon, syssling. — Icke sällan som förnamn; dock ej ens närmelsevis så vanligt som Bror (stundom även Broder). Båda i fsv.; Syster dock (något osäkert) belagt endast i ortn. I fsv. uppträder även fader som personnamn. Däremot äro i de västnord. spr. dylika förnamn betydl. sällsyntare. — Under 1700-t. o. åtm. första hälften av 1800-t. kallade fruntimmer, som voro mera intimt bekanta, varandra för syster, o. herrar o. damer drucko syslerskål. I v. Effens reseskildring från 1719 omtalas, att alla hovdamerna vid Ulrika Eleonoras hov använde denna benämning till varandra; jfr den något försmädliga anmärkningen i Trompeten 1812 nr 7: 'I Grenna äro alla bröder och systrar' (andra ex. se förf. Namn o. titlar s. 86). Tydl. har bruket (liksom tant till obesläktade) utgått från de högre sällskapskretsarna. Denna anv. ligger icke, såsom annars kunde förmodas, till grund för sammans. kaffesyster, utan denna, som lånats från ty. kaffeeschwester, sammanhänger med 'syster' i betyd. av 'kvinnlig medlem av en klosterorden, nunna', alltså egentl. skämts.: 'medlem av ett kafferep'. Härifrån också syster om sjuksköterskor (Röda-kors-, Sophiasyster osv.), motsv. i ty. m. fl. spr. - Syster k åka = da. sosterkage, ty. su-sterkiichen, jfr lty. susler ds.; uppfattat som innehållande ordet syster, en härledning som dock förbjudes av de tyska formerna; snarast i stället innehållande namnet på den westfaliska staden Soest. Omnämnt från Finnl. 1840 o. om svenska förh. från början av 1800-t. (Albo hd; se Fatab. 1908 s. 213, varav dock ej bestämt framgår, om just denna beteckning då var i bruk),

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.