Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

tärning

Synonymer till tärning

Ordlistorna anger inga synonymer för tärning.

Varifrån kommer tärning?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

tärning, fsv. tærning = isl. ten(n)ingr (väl i anslutning till tǫnn, tand), da. tærning, från mlty. terninc, vanl. tolkat som avledn. av fra. terne, spel med tre tärningar, trea i tärningsspel (se tern); jfr dock den mlty. biformen terlinc (varav sv. dial. tärling), till tere, kula (av okänt ursprung), som emellertid kunde vara en folketymologisk ombildning. — Inhemska nord. ord för 'tärning' äro isl. húnn (även: masttopp, björnunge, egentl.: klump, urbesl. med sanskr. çūná-, uppsvälld, till en ie. rot ku, svälla; jfr Hunneberg), o. verpill, till germ. *werpan, kasta (= värpa), avljudsform till likbetyd. ty. würfel. Andra ieur. beteckningar äro lat. ālea o. det därmed enl. somliga besl. sanskr. akšá-. Enl. Herodotus påstodo sig lyderna ha uppfunnit tärningsspelet o. även bollspelen.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.