tärna

Synonymer till tärna

Ordlistorna anger inga synonymer för tärna.

Varifrån kommer tärna?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

1. tärna, ungmö, flicka; nu nästan blott i poesi o. högre stil, jfr dock sammans. brudtärna; i ä. nsv. i annan anv. t. ex. källartärna, uppasserska, Rosenfeldt (keller-); i dial. (åtm. förr) även: tjänsteflicka o. fästmö, fsv. thærna (ej i ä. fsv.), tärna, tjänarinna (i sht hos förnäma damer,' kammarfröken') = isl. þerna (ej i Eddan el. skaldespr.), tjänstekvinna; tydl., med vokalförkortning, lån från mlty. dêrne, mö, flicka, el. ett yngre fsax. thērna, av fsax. thiorna = fhty. diorna, flicka, tjänarinna (ty. dirne, även: lösaktig kvinna), holl. deern, enl. det vanliga o. sannol. riktiga antagandet motsv. ett got. *þiwaírnô, besl. med germ. *þewa- tjänare, träl (got. þius osv.; se tjäna), med samma avledn. som i got. widuwaírna, fader- o. moderlös (egentl. väl: son av en änka, till widuwâ änka, varom under änka), samt enl. somliga i folkn. Arverni, Basterni, -æ. — Falk-Torp o. Torp Etym. Ordb. betrakta ordet som inhemskt, men den uppställda germ. grundformen *þewernōn kan icke utveckla ett nord. þerna. — Grundbetyd. alltså: tjänarinna (med motsatt betyd.-utveckling i förh. till piga o. dräng). Om betyd. hos ty. dirne av 'lösaktig kvinna' närmast utgår från 'flicka', är betyd.-försämringen av samma slag som hos fra. fille o. (stundom) sv. flicka. — Tillhör samma grupp av delvis rätt tidiga mlty. (el. y. fsax.) lån som herre, fru, jungfru, knekt.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.