Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1044, nivå A1.

tecken

Vad betyder tecken?

Något som visar eller pekar på att något finns, händer eller är på väg att hända; även en skriftlig eller grafisk symbol, till exempel en bokstav eller ett skyltsymbol.

Synonymer till tecken

Exempelmeningar

  • Det finns tecken på att det kommer att regna i kväll.
  • Hon gjorde ett tecken åt mig att komma in.
  • Den här skylten har ett tecken för att varningen gäller farlig is.

Varifrån kommer tecken?

tecken, fsv. tēkn = isl. teikn, da. tegn, got. taikn (i betyd. 'vittnesbörd'), fsax. têkan, fhty. zeihhan (ty. zeichen), ags. tác(e)n (eng. token o. väl även isl. tákn), av germ. *taikna- n. (jämte got. taikns f., i-stam, i betyd. '(jär)tecken'); besl. med te 1, visa (av germ. *tīhan); bildat som fsax. fêkan n., bedrägeri, fhty. feihhan, av germ. *faikna- till got. faih ds. Enl. somliga dock till en med ie. dik växlande rotform dig, jfr lat. digitus, finger, som emellertid kan utgå från ett dicitus (se Walde med litter.); sammanställningen med ie. dik kan f. ö. upprätthållas genom antagande av en kompromissform mellan ett *taikk- av *taiᵹná- o. en icke assimilerad form på -n. Om det besläktade finska lånordet taika, tecken, se te 1. Jfr även teg, tå 1. — Gotiskan har i betyd. 'tecken' ett ej säkert tolkat -tani i fauratani, järtecken. — I trötthetens tecken o. d., tidnings- o. modeuttryck från 1890-t., efter ty. förebilder (im zeichen der gans, der verkehr osv.), särskilt allmänna från början av 1900-t. Se förf. Namn o. titlar s. 20. — Tecken och under, efter bibeln, Vish. b. 8: 8, 10: 16, Ap.-g. 2: 22 m. fl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.