Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 416, nivå A1.

timme

Vad betyder timme?

En tidsenhet motsvarande sextio minuter, alltså en tjugofjärdedel av ett dygn; även en bestämd tidpunkt på dygnet som anges i hela timmar.

Synonymer till timme

Exempelmeningar

  • Tåget till Göteborg går om en timme.
  • Jag har väntat i över en timme på bussen.
  • Klockan är nio på kvällen, det är sen timme för barnen att sova.

Varifrån kommer timme?

timme, ä. nsv. (stundom) o. fsv. tīme, tid, timme = isl. tími, da. time, ags. tíma (eng. time), m-avledn. till samma rot som tid (se f. ö. d. o.). — Vokallängden är bevarad i fordomtima (se fordom). — Ordet har i betyd. 'tid' i nord. spr. efterhand undanträngts av det därmed tidigt konkurrerande tid, medan omvänt i engelskan (i enlighet med utvecklingen i västsax.) time alltjämt betyder 'tid' o. däremot tide i denna betyd. väsentligen kvarlever i sammans. o. annars fått den specialiserande betyd. 'tidevatten' m. m. (i den fornangliska prosan användes uteslutande tíd i betyd. 'tid' i alla betyd.-skiftningar). — Förlängningen av m är av samma slag som i döm(m)a, hemma osv.; i vissa avlägsnare dial. dock ännu -m-. — Om det hithörande sv. dial., fsv. tīmas, para sig, se under tidd.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.