Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

tindra

Vad betyder tindra?

Lysa med korta, svagt skiftande ljus, som stjärnor eller små föremål som reflekterar ljus; ibland också om ögon som lyser av glädje eller iver

Synonymer till tindra

Motsatsord till tindra

Exempelmeningar

  • Stjärnorna tindrade på den klara vinterhimlen.
  • Snön tindrade i solskenet när vi gick ut.
  • Hennes ögon tindrade av förväntan inför resan.

Varifrån kommer tindra?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

tindra, Stiernhielm: 'tindrand Gnista', Brenner 1684 (i samma förb.), Spegel 1685 (tolkat: 'sprida Gnister ifrån sig'), Brenner 1697, Elfvius 1709 o. Frese 1715 om stjärnor = no. = da. tindre ~ no. tandra ds.; se ut som iterativer el. intensiver på -arōn, i vilket fall ä. nsv. tinder, t. ex. Lind 1749, glödande slagg, sv. dial. tindra f., gnista, isl., no. tandre m., eld, gnista, snarast vore deverbativer. Men tandre kan svårligen skiljas från fhty. zantaro, glödande kol, varför åtminstone i detta ord en gammal nominal r-bildning synes föreligga. Samma svårighet möter vid blixtra o. gnistra. Se f. ö. förf. Ark. 14: 171 o. under de besläktade tunder o. tända. Om det besl. sv. dial. ljustande, ljusveke, se veke slutet. Det i nyare poesi uppträdande tinder, tindrande, t. ex. Heidenstam, Österling, är ett ungt deverbativum o. ej att direkt identifiera med ä. nsv. tinder (varom ovan). — Ett hithörande gammalt ånamn *Tindra döljer sig i Tinnerö bäck vid Linköping, fsv. Tindrobæk, egentl.: den glänsande el. dyl.; besl. med det av O. Rygh No. Elven. s. 264 behandlade fno. älvnamnet *Tǫndr (genit. *Tandrar).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.