Synonymer till vänja
Ordlistorna anger inga synonymer för vänja.
Varifrån kommer vänja?
vänja, fsv. vænia (ipf. vande) = isl. venja, da. vænne, fsax. wennian, fhty. giwennan (ty. gewöhnen), ags. gewennan (eng. wean, avvänja, om digivning; f. ö. ersatt av romanska ord); av germ. *wanjan; snarast avledn. av van, men kan även tänkas vara ett kausativum (ie. *u̯onei̯ō) till den ieur. verbrot u̯en, vartill van är ett slags participbildning; jfr sanskr. sąvānáyati, gör benägen, vänjer. Här föreligga alltså samma möjligheter i fråga om bildningssättet som för tämja o. vränga. — Analogibildningen ipf. wäände uppträder t. ex. hos Messenius, vänjde(s) hos H. Berger. Med avs. på den fsv. presensformen vän (för yngre analogiskt vänj) jfr t. ex. gamla bibelövers.: 'Den sig wän till att förtala, han bättrar sig icke i sina lifsdagar', 'att du icke wäns wid dårskap'.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.