Synonymer till vända
Varifrån kommer vända?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
vända, fsv. vænda = isl. venda, da. vende, got. wandjan, fsax. wendian, ty. wenden, ags. wendan (eng. went, gick; se om betyd. under de besläktade vandel o. vandra, ävensom det under resa omnämnda got. wratôn); kausativum till vinda i betyd. 'vrida' el. dyl.; alltså 'komma att vrida sig'; bildat som t. ex. blända till blind, sända till germ. *sinþan av *senþan, gå, resa, tända till germ. *tinþan, brinna, osv. Jfr in-, öd -, utvändig. — I fsv. o. ä. nsv. dessutom ofta dels i betyd. 'förvandla', t. ex. gamla bibelövers.: '(staven) wardt wänd uti en orm' o. dels 'översätta' t. ex. Swedberg 'Tå vardt bibelen på Svensko vend' (efter mlty. wenden, lat. vertere ds.). — Vända kappan el. kåpan efter vinden, efter ty.; se under kappa. Tidigare ex.: 1587: 'wenda sin kåpa effter hwart wädher som blåas'. Härtill i ä. nsv. vändkåpa A. Andreæ 1592 = da. vendekaabe (Poul V.), övers, av mlty. wende(n)hoike, -heike (wendel-), det senare från ä. fra. heucque, hucque, mlat. huca, om ett slags av båda könen använd kappa; jfr eng. turn-coat, ävensom lat. versipellis, egentl.: som byter om skinn.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.