Synonymer till våg
Varifrån kommer våg?
1. våg, till vägning, i sv. dial. även: vippstång för brunnsämbar o. (Jtl.) viss vikt (2 lispund, enl. Rz), fsv. vāgh f. (plur. -ar o. -ir), våg, viss vikt: skålpund = isl. vág (plur. vágir o. vǽgr), våg, hävstång, vikt (abstr.), fno. även: viss vikt (72 mk) såsom i no. dial. (vaag), fsax. wâga, vågskål (mlty. wâge, vikt), fhty. wâga, vikt, viktskål (ty. wage, vågskål), ags. wǽg(e), våg, vikt (eng. wey, viss tung vikt); av germ. *wǣᵹō-, bildat till *weᵹan, lyfta, väga (se väga), som t. ex. sv. bår, av germ. *bǣrō-, till *beran (= bära); alltså till samma verb o. med samma avljudsstadium som våg 2. Avledn.: våga (se d. o.). I da. i stället vægt; se vikt. — Betyd.-utvecklingen 'våg(skål)' > 'viss vikt' är densamma som hos lat. lībra. — De äldre pluralformerna på -ir (-er) liksom isl. vǽgr bero på senare deklinationsväxling. Den äldre pluralen kvarlever i nsv. vågar. — Bruket av vågar uppstod vid uppkomsten av det nya betalningssättet med metall i form av stänger el. ringar, som före införandet av myntningen vägdes upp; de äldsta fynden gå också tillbaka till bronsåldern. Man har sålunda orsak att vänta sig mycket gamla beteckningar för våg (själva ordet våg är, såsom synes ovan, samgermanskt); dock ej från urindoeuropeisk tid. — Andra europeiska beteckningar för vågen äro t. ex. lat. lībra (se liter), bilanx, våg med två viktskålar (se balans), grek. tálanton (se talang); i isl. användes plur. av skál (= skål) om hela vågen; ytterligare några anföras under vikt. — Vågrät, T. Bergman 1773, vanligt först på 1800-t., efter ty. wag(e)recht, egentl.: stående rät el. rak som vågen. I da. i stället vandret, till vand, vatten.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.