valeriana

Synonymer till valeriana

Ordlistorna anger inga synonymer för valeriana.

Varifrån kommer valeriana?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

valeriana, växtn., 1500-t., från mlat. valeriana (= ital., span., portug. = fra. valériane, eng. valerian osv.), okänt i klass, latin; av ovisst, dock sannol. romanskt urspr. Enl. somliga till ett lat. adj. valeriānus (el. motsvar. personnamn), till personn. Valerius (se följ.), el. till namnet på provinsen Valeria i Pannonien. — Härifrån säkerl. ytterst åtm. följande andra namnformer: baldrian (1572: balderian) = da., från mhty., ty. = (med inskott av d mellan l o. r), jfr lty. balder-, bullerjaan; — velamsrot (dial.), 1700-t.; Franckenius 1659: welandzroot (dessutom bl. a. werningsört) = nisj. vélandsrót, da. velandsurt (jfr ty. växtn. Wielandskraut), väl i anslutning till sagans Vǫlundr (ty. Wieland; jfr under smed); o. antagl. även vände(l)rot, Franckenius 1638, 1659: wenderoot, Artedi 1729: wändälrot (i dial. även vändgräs) = no. vendelrot, jfr ty. wendwurzel; anses i vissa trakter kunna vända sig i jorden varje år, så att det, som ena året varit rot, nästa år skjuter upp som stjälk. Säkerl. felaktigt har man däremot sedan länge i valeriana sett en latiniserande ombildning av baldrian som förknippats med Balders namn, resp. av velamsrot osv., vilket härletts från Veland (Vǫlundr); en uppfattning som ännu företrädes av Falk-Torp s. 45 o. med någon tvekan av Schrader Reallex.² s. 78. — Dessa växter voro redan i antiken bekanta som märkliga läkeörter (nardus). I Norden går användningen av på vändelroten beredda droger tillbaka åtm. till 1100-t. Med Danmark synes växten förbindas av den heliga Hildegard (o. 1160) genom beteckningen denemarcha, vartill motsvarigheter finnas även på annat håll (jfr ZfdW 3: 284); dock har densamma möjl. en helt annan innebörd.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.