varg

Synonymer till varg

• gråben
• ulv

Exempelmeningar

• Vargen ylade ute i skogen på natten.
• Det finns några vargar i de svenska fjällen.
• Han är en varg i affärslivet och bryr sig inte om andra.

Varifrån kommer varg?

varg, fsv. vargher = isl. vargr, no. varg, ulv; samma ord som fsv. vargher i gorvargher, boskapsdråpare, kasna- el. kaxnavargher, mordbrännare, isl. vargr, tjuv, rövare, fredlös man (jfr det försvenskade varg i veum, dvs. i templen, se vi), no. varg, vild person, got. launavargs, otacksam människa, fsax. warag, rövare, förbrytare, ags. wearg, förbrytare, fredlös, mlat. vargus, tjuv, fredlös, av germ. *warᵹa-, egentl.: dråpare, strypare, motsv. det urgamla finska lånordet varas (genit. varkaan), tjuv; jfr got. gawargjan, döma (för brott). Avljudsform till mhty. erwergen st. vb, strypa ~ fhty. wurgen ds. (ty. würgen), mlty. worgen, ags. wyrgan ds. (eng. worry, plåga); till ieur. roten u̯ergh, vrida, snöra, i isl. virgill, virgull, snara ~ fsax. wurgil ds., sv. dial. örja, snöra till (se örja), no. orga, skidband, ävensom litau. veržti, snöra till, fslav. vrŭza, vrěsti, binda m. m.; till en enklare bas u̯er i orm. — Som djurnamn uppträder ordet endast i nord. spr. o. är som sådant ett s. k. noaord, dvs. en eufemistisk beteckning, som ersatt ulv, vilket blivit tabu (jfr ty. 'Wenn man den wolf nennt, kommt er gerennt', ävensom den fordom i vissa trakter rådande rädslan för att under tiden mellan jul o. trettondedagen nämna vargen vid sitt rätta namn). Mot den stundom framställda uppfattningen, att mlat. wargus skulle utgå från grundbetyd. 'ulv' se senast Kluge Altd. sprach-gut s. 15 (Heidelb. Akad. d. Wiss. Philos.-hist. Kl. 1915, 12 Abh.). Sedermera har i sin tur varg i bygderna övergått till en benämning, som man skydde att använda, o. i stället ofta utbytts mot t. ex. gråben (t. ex. Dahlstierna Kungaskald), gråbening, gråsse, gullfot, 1774 osv., kuse, tasse, tusse, utåkk (i Västbo Smål. på 1700-t.), han som i skogen går, motsv. (for ty. wolf) ty. holzgängel, hölzing. Om andra liknande noanamn se t. ex. under nalle, spindel 1, vessla. — Betr. isl. vargr, fredlös man, ha även andra uppfattningar om grundbetyd. 'gjort sig gällande'; se Kauffmann PBB 18: 175 f. Sammanställningen med fslav. vragŭ, fiende, ry. vórog osv. (t. ex. Mikkola WuS 2: 218) är ej fullt säker. — Ordet förekommer, i motsats till ulv, icke i verkligt gamla ortnamn, ej heller i personnamn (dock finnes i nsv. ett familjen. Warg, jfr även Cajsa Warg; urspr. soldatnamn?).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.