Synonymer till virvel
Varifrån kommer virvel?
virvel, i ä. n sv. även hverfvel, hvärfel, med motsvar. i dial. (av hvirvel; jfr under virke), fsv. hvirvil, hårvirvel, yrsel(?) = isl. hvirfill, ring, hjässa, bergspets, da. hvirvel, mlty. wervel, fhty. wirbil, wirvil, virvelvind (ty. wirbel), av germ. *hwerƀila-, agentisk bildning till germ. *hwerƀan, vända sig omkring, bildat som (instrumentalerna) degel, gördel, nyckel, svirvel osv.; se f. ö. värva o. varv 1, 2. Jfr till betyd.-utvecklingen lat. vertex, hjässa, topp, till vertere, vända. — Formellt identiskt är sv. dial. (h)virvel, liten dörrslå = da. hvirvel, no. kvirvel, mhty. wirbel. — Virvelvind = isl. hvirfilvindr, da. hvirvelvind, ty. wirbelwind osv.; eng. whirlwind från nord. — Härtill vb. virvla, Tiselius 1723: trans., åstadkomma virvlar i vattnet, Wallerius 1739: refl., T. Bergman 1773: intrans., Bellman: 'Trumslagarn hvirvlar', motsv. da hvirfle, ty. wirbeln, mholl. wervelen, ävensom isl. hvirfla (hvirla) trans., utbreda (om hö), no. kvirvla (kve-) ds. o. sv. dial. *hvirla, yra, vara vimmelkantig, vanka, fara vilse. Säkerl. ej utgående från ett gemensamt germ. grundverb utan vid olika tider uppkomna bildningar, väl i regel avledn. av virvel; kanske delvis också ett iterativum-intensivum på germ. -ilōn, -alōn till *hwerƀan av samma slag som t. ex. dingla, famla, hymla, skramla osv. Eng. (= meng.) whirl, virvel, har nord. urspr. Eng. whirl, virvla, kan däremot på grund av betyd. knappast, såsom vanl. antagits (Skeat, Holthausen), utgå från det sällsynta isl. hvirfla, utbreda (hö), utan är säkerl. ett inhemskt deverbativum av det lånade substantivet.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.