Synonymer till yrka
Exempelmeningar
- Oppositionen yrkade på att motionen skulle avslås.
- Hon yrkade ersättning för skadan hos försäkringsbolaget.
- Han yrkade ledigt under två veckor i juli.
Varifrån kommer yrka?
yrka, nu vanl. med på: eftertryckligt fordra el. begära, i ä. nsv. ofta 'driva, pådriva', ävensom 'lägga sig vinn om, utöva, idka', ännu o. 1800 ofta trans.: yrka hjälp, lagen, ett värf osv., jfr t. ex. Psalmb. nr 321: 'Den samma lära yrka' ävensom nsv. yrka motsatsen (likn. uttr. vanliga hos gustavianerna), i sv. dial. yrka (örka) jorden, bruka, bearbeta, fsv. yrkia (ipf. -te o. -ad(h)e), arbeta, sköta, odla, utföra = isl. yrkja (ipf. orta), även: dikta (se under poet), no. yrkja, verka, laga i ordning, da. dial. ǿrke, dyrka (jorden), arbeta o. d., urnord, ipf. wor(a)hto Tune (l p. sg.), y. urnord. w[u]rta, wurte, orte (3 p. sg.), got. waúrkjan (ipf. waúrhta), fhty. wurken (ty. würken; jfr under Schubert), ags. wyrcan (eng. work), av germ. *wurkian, som är identiskt med det i alla händelser besläktade grek. rézō, gör, verkar, därest detta, såsom antages, ombildats (i anslutning till u̯erg- i érgon = verk) av *(w)rázō (av *u̯r̥gi̯ō); se f. ö. orka (med samma avljudsstadium), verk, virka o. följ. — Den nuv. betyd. i sv. utgår från den av 'driva på', i sin tur av 'arbeta (ivrigt)' o. d. — Böjningen yrker, yrkte kvarlever ännu under 1600-t.; nu blott yrkar, —ade. Fsv. o. ä. nsv. yrkte beror i sin ordning på ombildning av ett bindevokallöst ipf. = isl. orta, urnord. *wor(a)hto.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.