Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver

bana

Vad betyder bana?

En avgränsad yta eller väg som är avsedd för sport, körning eller annan verksamhet; även en riktning eller ett spår som något rör sig längs

Synonymer till bana

Exempelmeningar

  • Löparna började springa på den nya banan vid stadion.
  • Tåget lämnade spåret och fortsatte längs den gamla banan mot kusten.
  • Planeten följer en elliptisk bana runt solen.

Varifrån kommer bana?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

bana, sbst., fsv. bana, tävlingsbana = da. bane, från mlty. bane, jämn el. öppen plats = mhty., ä. ty.; jämte mlty. ban m. o. f. (varifrån sv. biformen ban) = mhty. (ty. bahn); av omtvistat ursprung; i alla händelser, av formella skäl, ej till sanskr. pánthās, väg, grek. póntos, hav, lat. pons (genit. pontis), bro ~ grek. pátos (*pn̥t-), väg, osv.; knappast ej heller, på grund av betyd., till ie. roten bhan, glänsa, i grek. phaínō, glänser, sanskr. bhānu-, ljus, sken, osv.; snarare då, ehuru även detta osäkert, med grundbetyd. 'slagen, jämnad väg', till stammen i bane. Vara (osv.) å bane, förr även: vara på ban(en), o. 1600, efter ty. auf der bahn sein. Formen på -e möjl. i anslutning till uttryck såsom vara på färde osv. Härav vb. bana, Columbus Ordesk. = da. bane, från ty. bahnen.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.