Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1434, nivå A2.

ben

Vad betyder ben?

En av de långa delarna i kroppen som bär upp kroppen och används för att gå och stå; benet är också det hårda stödjande skelettet inuti kroppen; i fråga om växter och möbler avses ofta en stödjande stam eller del.

Synonymer till ben

Exempelmeningar

  • Hon bröt benet när hon föll från cykeln.
  • Hunden grävde ner ett ben i trädgården.
  • Stolens ben var skadat, så vi fick laga det.

Varifrån kommer ben?

ben = fsv. = isl. bein, da. ben, fsax. ben, fhty., ty. bein, ags. bán (eng. bone); urspr. blott i betyd. benpipa o. d.; betyd. 'lem som användes vid gående' är ordet främmande för västra Norden o. England. Av omtvistad härledning; möjl. till ett adj. motsv. isl. beinn, rak (se bena, sbst. o. vb), i vilket fall ordet urspr. begagnats om de raka benpiporna i de nedre extremiteterna. — Från en motsatt betyd. 'böjd' utgå kroppsdelsbeteckningarna lår, lägg, skänk, skänkel o. sannol. vad. — Taga el. lägga benen på nacken (el. ryggen), Gustaf III (1783), motsv. i da., jfr fra. prendre les jambes à son cou. — Om adj. på -bent, t. ex. bredbent o. d., under hylt.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.